”Du tror ju inte på någon av de andra religionernas gudar utan bara på din egen. Du är ju ateist i förhållande till alla de andra religionernas gudar. Du är ju nästan som  jag, med den lilla skillnaden att jag är ateist med avseende på din gud också.”

Javisst. Jag tror på en världsbild där Gud finns, du tror på en världsbild där det inte finns någon gud. Det är ju det som är skillnaden mellan oss. Hur så?

Det där är ju bara tom retorik. Det är ungefär som om en anarkist som inte tror på något styrelseskick skulle säga till en demokrat: ”Du tror ju inte heller på diktatur, aristokrati, oligarki eller enväldig monarki, så varför inte sluta tro på demokrati också?” Två personer får inte mycket gemensamt genom allt som de tillsammans inte tror på. Två personer blir inte lika varandra för att bägge inte liknar Elvis Presley. Skillnaden mellan att vara ateist och att tro på en allsmäktig, allvetande, god skapargud är enorm, oavsett hur mycket vi är överens om i övrigt.

Se vidare Mats Selander ”Gud och hans kritiker” sid 274.