Det verkar som om universum är extremt noggrant finjusterat för att liv i någon som helst form överhuvudtaget ska kunna uppstå. Joanna Rose, journalist på Forskning och Framsteg skriver: ”Det är föga omstritt att livet på jorden kräver en häpnadsväckande finjustering av flera grundläggande naturkonstanter. Hade dessa varit bara en smula annorlunda så skulle vi aldrig ha kunnat finnas här. Hur stora konstanterna är går inte – åtminstone inte ännu – att sluta sig till utifrån några fysiklagar. De är som de är. Ta exempelvis styrkan på tyngdkraften. Den är hela tio biljoner biljoners biljoner (en tia följd av 36 nollor, 1037) gånger svagare än den elektromagnetiska kraften, som håller ihop partiklar som bildar atomer, molekyler och hela vår vardagsvärld. Om tyngdkraften bara vore några storleksordningar starkare skulle stjärnor pressas samman och dö så snabbt att evolutionen inte skulle hinna med att utveckla mer komplexa former. Tyngdkraften skulle krossa allt som är så stort som vi är.” [1]

Ytterligare exempel på andra kontanter och begynnelsevillkor som verkar extremt finjusterade för liv är t.ex. energinivåerna i de atomära grundtillstånden, styrkeförhållandet mellan den starka kärnkraften och den elektromagnetiska kraften, styrkeförhållandet mellan den elektromagnetiska och gravitationen, förhållandet mellan det tidiga universums expansions- och kontraktionskrafter, förhållandet mellan materia och antimateria i det tidiga universum mm. Om inte samtliga dessa konstanter och begynnelsevillkor vore så noggrant finjusterade så skulle t.ex. inga tyngre grundämnen (som t.ex. kol) ha skapats, inga stjärnor eller planeter ha bildats, eller ens någon kemi alls fungera. Sannolikheten för att denna finjustering skulle kunna komma till av en slump är försvinnande liten. Den framstående matematikern Roger Penrose har försökt sig på en beräkning av denna sannolikhet och fått den till ett på 10 upphöjt till 10 upphöjt till 123, dvs 10 ^ (10 ^ 123). [2]

Att denna finjustering skulle ha skett av en slump kan alltså anses uteslutet. Den tysk-amerikanske radioastronomen och nobelpristagaren Arno Penzias skriver: ”Astronomin leder fram till en unik händelse, ett universum som skapades ur intet, ett universum med mycket känsliga balans som behövdes för att ge just de betingelser som krävdes för att medge liv, ett universum som har en bakomliggande (man skulle faktiskt kunna säga ’övernaturlig’) plan.” [3] För att undkomma slutledningen att universum är designat försöker vissa ateistiska forskare postulera någon form av multiversumhypotes med någon mekanism som kan skapa ofantligt många universum, kanske oändligt många universum, så att något av dem av slumpen råkade ha rätt finjustering, och det är i det universumet vi befinner oss (eftersom vi finns till). Men att postulera en ”multiversummaskin” som har möjlighet att producera massor av unika universum bara för att komma ifrån ”problemet” att universum i annat fall måste vara designat är oerhört långsökt kan man tycka.[4]

Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, säger: ”Jag tror att vi egentligen bara har två val när vi ska förklara varför världsalltet verkar så gästvänligt för liv. Det ena är designargumentet. Det andra är den antropiska principen med en mängd universum som följer med” [5].

---

[1] Tidskriften ”Forskning & Framsteg” nr 8/2014.

[2] ”The Emperor’s New Mind”, Oxford University Press, 1989, sid 344.

[3] ”Cosmos, Bios and Theos”, Red. av Margenau och Varghese. La Salle, III.: Open Court 1992, sid 83

[4] För en djupare diskussion om multiversumhypotesens svårighet att (bort)förklara universums finjustering för liv, se ”Finns Gud” av Mats Selander & André Juthe, Apologia, främst sid 62-79 och ”Gud och hans kritiker, Mats Selander (red), Apologia, sid 196-201.

[5] Tidskriften ”Forskning & Framsteg” nr 8/2014.