Människor har fri vilja, har rätt att välja att vara med Gud eller att inte vara med Gud. Gud är god, det är en del av hans väsen, nästan så att ”Gud skulle kunna vara själva definitionen av godhet. Att vara med Gud är att ha det gott i ett evighetsperspektiv. Att inte vara med Gud är att inte ha det gott. Det är som att mörker är avsaknad av ljus eller att kyla är avsaknad av värme.

Men bibeln är inte tydlig när det gäller helvetets natur. Det finns olika tolkningar som kristna kan ha:

• Den traditionella tolkningen, att helvetet innebär evigt lidande i medvetet tillstånd.
• Död. Inte längre leva, inte längre vara medveten. (t.ex. Ray Baker)
• Att man när som helst kan lämna Helvetet, om man ångrar sig och vänder om till Gud. Men de människor som valt att vara bortvänd från Gud vill inte vända sig till Gud, för de håller allt hårdare fast vid allt annat, t.ex. rikedom, även när de plågas (t.ex. Timothy Keller ”Varför ska jag tro på Gud”, sid 95-99)

Vad är bäst för en människa som väljer bort Gud i evighetsperspektiv? Är det att få fortsätta leva för evig även om det är utanför Guds plan (liv är ju ändå något gott), eller är det bäst att den personen förlorar sin existens efter hand?

Bibeln är som sagt inte väldigt tydlig med helvetets natur. Men på något sätt kan jag tycka att om någon människa inte vill vara med Gud så bör inte Gud påtvinga sin närhet till den personen i evighet. Då måste det finnas en utväg för en sådan person, en plats eller tillstånd som är helt utan Gud. Hur en sådan plats eller tillstånd kan vara beskaffad kan vi nog inte annat än spekulera i. Men jag vill i alla fall inte vara där, för jag älskar Gud av hela mitt hjärta, hela min själ,  hela mitt förstånd och hela min kraft och jag vill vara med honom för evigt.